Obetalt hemmajobb

 

Tänker på alla där ute som gör obetalt hemmajobb. Är du en av dom? Tänk om du skulle lagt den tiden på att tjäna pengar i stället. Hade du varit miljonär nu då?

Först vill man ha dom - sedan vill man bli av med dom...

... eller i alla fall för ett litet tag. Så man får den där berömda egna tiden. Vuxentiden.

Det var ju ingenting man tänkte på direkt när man skulle skaffa barn att samtidigt tänka på att skaffa barnvakt. Ha någon att dumpa barnen hos när man behöver hjälp. Det är inte alla som bara har någon att "slänga in" barnen till. Utan att få dåligt samvete. Och där man vet att barnen mår bra. Vissa har inte ens någon släkt i samma stad där dom bor. Sedan har ju inte alla råd eller lust att köpa in en barnvakt heller. Och IKEAs bollhav har ju sina begränsningar. Vänner vill man inte besvära i onödan. Och grannen, han verkar ju creepy.

Jag har varit bortskämd. Vi hade svärföräldrarna. Vi fick avlastning ca 1,5 dag i veckan! Kan säga att det verkligen var drömmen. Jag älskar min barn. Men jag kan säga såhär. Att få samla kraft för att orka vara "bästa" mamman var inte helt fel. Bara att få ligga hemma och jäsa en dag. Kolla på en skitfilm på dagtid. Och göra ingenting. Medan jag visste att barnen hade det jättebra hos farmor och farfar. Och sedan åkte jag bara och hämtade barnen och hade världens energi. Var den där "glada" mamman som man vill vara.

Men nu har vi flyttat. Och den tiden är förbi. Visst vi har tillgång på barnvakter ( tack ni snälla!!! ). Men det måste frågas, planeras, struktureras, fixas och trixas innan man får till en dag då man kan få barnvakt... och nu till TRE BARN nu dessutom. Ops det var inte lika lätt. Och ska lägga till att jag är kanske inte världens mest planerande människa. Utan tvärt om. Jag är väldigt spontan. En sista sekunden person. Så nu måste jag ändra på det och bli lite mer strukturerad. Får se hur det går.

Vi pratade i föräldragruppen och kom fram till att chansen måste ju ändå vara större att föräldrarna håller ihop om man ibland får barnvakt då och då? Tid för lite romantik. Eller? Kanske bara tid för att sova.

Eller är det så att man är en DÅLIG mamma och pappa om man inte vill/kan vara med sina barn hela tiden? Man har ju ändå skaffat barn för att man vill vara med dom. Inte för att bli av med dom. Men om pappan och mamman inte värnar om relationen sinsemellan så kanske risken är att man bara får ha sina barn varannan vecka. Och det vore ju så mycket värre.

Hur är det. Blir det mindre skilsmässor och bättre föräldrar om mamma och pappa får lite hjälp? Eller är det tvärt om?

GUD SKAPADE DÅLIGT SAMVETE SÅ KVINNAN SKULLE HA NÅGOT ATT GÖRA PÅ SÖNDAGARNA MEDAN MANNEN LIGGER OCH LATAR SIG.

... för är det inte så? Att kvinnor har mer dåligt samvete än män?

Är det inte dags att sluta ha dåligt samvete hela tiden? I alla fall ta ledigt från det ett tag. Testa. Försök att bara köra på och skita i att ha dåligt samvete. Det blir ju inte bättre för att du har dåligt samvete. Det mår ju ingen bra av. Livet är för kort för att gå omkring och må dåligt. Nästa gång du känner det dåliga samvetet komma fråga dig själv mår jag bra eller dåligt av att känna så här? MAO tänk inte så mycket.

Vad är frihet för DIG?

Jag ÄLSKAR frihet! Att få göra som JAG VILL. Jag hyllar den högt. Men vad är frihet? Det verkar finnas lika många frihetsbeskrivningar som människor.

Vad som är frihet för vissa - är fångenskap för andra.
Att äga ett hus är frihet för vissa - men som en jobbig tvångströja för andra. En slöja symboliserar förtryck för den ena - frihet för den andra. Att leva i en relation är lycka för någon - men ett fängelse för en annan osv. Det vore ju fantastiskt om alla var fria att bestämma själva över vad dom vill säga, skriva, tro*, rita osv. Så länge man inte skadar en annan individ såklart. Ett komplext ämne. För hur gör man det? Det kan ju alltid vara någon som blir stött av ens åsikter. Alla tycker ju inte samma. Och var drar man i så fall gränsen?

I helgen ska jag på tjej (tant) helg. Äta gott, dricka gott, basta, promenera, snacka SKIT. Vi är fyra stycken. Två har körkort. Två inte. Körkort är frihet för MIG. Men låter jag bara dom två utan vara nöjda med att dom inte har körkort? För dom verkar ju nöjda. Nej, nej. Jag ligger på och pikar. - När ska ni ta körkort då? Kom igen, nu är det väl ändå dax att börja övningsköra? 

Varför gör man så? Varför försöker omvända folk som verkar nöjda? I mitt fall så vill jag att dom ska uppleva den frihet som jag gör. Men sanningen är ju att dom kanske INTE alls upplever det som frihet. Dom är ju fria nu - utan körkort! (En annan rent egoistisk anledning till att dom ska ta körkort, är för att kunna köra ut och besöka mig i bushen.)

Vad är frihet för dig?

*På tal om religionsfrihet så tycker jag denna artikel var bra.

Kvällskommunikation

Är det bara jag? Eller är det inte sjukt jobbigt att stämma av om ALLT hela tiden? Stämma av, stämma av, Stämma av... Prata, prata, prata Jag blir så trött på det. Och på kvällen när man äntligen har lagt barnen (om man har några) Så ska man prata om alla saker innan man går och lägger sig. Då huvudet är som mosigast. Då man är som tröttast. Hur ska vi göra med möblerna? Banken? Lånet? Tvätten? Julen? Semestern? Städningen? Bilen? Hämtningen av barnen? Det blev ju inte mindre att stämma av efter man fick barn. Så är du singel. Njut av din avstämningsfria tid!

Näää jag skickar ett mail så kan vi stämma av det på arbetstid.

Varje gång jag flyttar lämnar jag en bit av mitt hjärta.

Det bästa med att flytta är att lära känna nya underbara människor. Det värsta med att flytta är att behöva lämna dom.

Jag har bott på 14 adresser i mitt liv. Har fortfarande massa flyttkartonger som står utspridda runt om. Jag har liksom aldrig landat i ett boende. Jag har bott utomlands. Jag har bott från södra Sverige till norr. Och bor nu någonstans däremellan. Men är det så viktigt egentligen var man bor? Jag menar när du har fått det där drömboendet vad händer då? Faller allt på plats då? Är du Lycklig då? Är du klar då? 

Kanske heter det drömboende just bara för att det är en dröm. Det kanske aldrig ska bli på riktigt. Visst jag skulle vilja landa någon gång. Och det ganska snart. I alla fall en tid så jag kan rota mig lite. Inbillar jag mig. 

Men det finns ju fördelar med att flytta mycket. Jag har upptäckt att jag klarar mig på mindre prylar än jag trodde. Jag lär känna mig själv bättre efter varje gång jag bryter upp och flyttar genom att jag träffar nya människor jag kan spegla mig i och inspireras av.

Kanske är jag rädd för att låta rötterna ta fäste. Att jag ska känna mig fast. Jag är ju vattukvinna jag gillar ju frihet. Men man känner sig kanske inte bunden om man fastnar i något man älskar.

Hemma kanske inte är en fysisk plats. Det kanske är ett tillstånd. Man hittar hem till sig själv. Till sitt liv. Att du känner dig hemma i dig själv. 

Det finns ett uttryck som heter "My home is wherever I lay my hatt" jag skulle vilja ändra det till "My home is wherever I lay my Hart". 

Vissa människor jag träffar känner jag mig hemma hos direkt. Jag behöver inte ens varit i deras fysiska hem. Det är inte relevant hur dom bor. Det är hur personen ÄR som får mig att känna mig hemma.

Där jag känner kärlek. Där är hemma för mig.

Oj vad han flirtar, tittar och skrattar. Han tycker säkert jag e snygg.

För X antal år sedan sprang jag och min syster på en gammal flirt till mig. Vi pratade och jag tänkte oj vad han verkar fnissig och intresserad. Självförtroendet åkte upp på topp och där stog jag och slängde med håret och försökte se ännu snyggare ut. Efteråt så påpekade min syster lite krasst att han kanske garvade mest åt den stora matbiten som satt mellan mina framtänder. Då ville jag sjunka genom jorden. Nu är det bara ett skönt minne.

En annan vän till mig var inne på Systemet härom veckan hon tyckte att killen i kassan flirtade med henne och frågade leg. Hon kände att oj här är man fortfarande het på marknaden som tvåbarnsmorsa. När hon sedan kollade sig i backspegeln när hon kom till bilen så insåg hon varför han betett sig som han gjort. Hennes rödfärgade Lypsyl satt över hela munnen och några centimeter utanför. Hon hade trott att det var ofärgat och hade brassat på ordentligt runt om munnen eftersom hon var så torr om läpparna.

Självförtroendet är på topp. För att sedan åka ner igen. Det inte alltid som som man tror men jag tycker det är värt att fira i förskott och tro det bästa. Jag menar hellre känna den där lyckan av att man har fått något för att sedan bli fråntagen det. Så egentligen borde man alltid ta ut segern i förskott. Livet blir lite mer färgglatt då.

Jag funderar på att skilja mig och börja röka.

Det kan ge mig bättre ekonomi och mer egentid.

Om jag lägger undan 35 kr per dag som ett paket cigg kostar så sparar jag 13 000 tusen per år. Detta tips fick jag faktiskt från min gamla Kemilärare på högstadiet. Kommer inte ihåg något annat hon sa men just detta fastnade. Hon rekommenderade oss att börja låtsasröka. Lägg pengar i burken varje dag för mist ett cigarettpaket. Så har du klart budgeten för semesterresan. ( just vid denna tidpunkt var jag nog inte så mottaglig för jag började röka på riktigt i stället... men man blir ju klokare på vissa punkter)

Så fick jag ett annat tips på flyget härom dagen av en trevlig man. Att "låtsasskilja mig" Han hade tonårsbarn nu men när barnen var små så tog han och hans fru varannan vecka när det gällande allt ansvar för barnen. Ena veckan gör man allt. Lämnar, hämtar, vabbar, lagar mat mm. Nästa vecka behöver man inte göra någonting utan kan välja om man vill träffa kompisar, jobba över, slappa, träna osv. Vi kom fram till att det var som att vara skild men ha kvar det bästa. Familjen.

Ursäkta om jag tycker att jag är värd mer än en ormbuke.

Fick en gång höra att jag satte mig själv på en piedestal. Över alla andra för att jag inte rättade in mig i ledet och tog tag i skitgörat (som inte var mina arbetsuppgifter). Då tog jag illa vid mig. Men idag skulle jag bara ta det som en komplimang.

ALLA borde sätta sig på piedestaler! Högt där uppe. Alla borde sitta där uppe och tycka att dom är värda något. Varför ska man inte tycka att man är värd det bästa?! Så länge man inte trycker ner andra.  Och så länge man respekterar andra människor och visar solidaritet. Oavsett vad man gör eller vem man är så tycker jag att man ska höja upp sig själv.

Att stå där med mössan i handen med nedsänkt blick känns så 1800-tal. Det finns ingenting att be om ursäkt för. Upp på piedestalen och ta för dig!

Det är svårt att "ge mer" när man redan känner sig som ett äppelskrutt.

Jag pratade med en kompis. Hon var helt slut. Energin var uppäten hundra gånger om. Hennes partner hade påpekat att han gärna skulle se att han fick lite mer uppskattning och uppmärksamhet. Hon såg dock detta som en svår ekvation då hon inte hade någon ork eller energi kvar. Hon kände sig helt enkelt som ett uppätet äpple. Ett äppelskrutt.

Åh vad jag känner igen mig i hennes liknelse. Man ger allt man har under dagen till jobbet eller vännerna eller till barnen och sedan är det stopp. Fruktköttet tar slut. Det finns ingenting kvar på kvällen där vid niotiden. Då är man så nöjd om man får somna vid nattningen av barnen eller glo på en film. Att då behöva tänka på att GE ytterligare av sig själv känns liksom inte aktuellt.

Men det finns ju lösningar. Servera mig, så kan jag servera dig tillbaka. Fixa barnvakt. Flyg mig till en paradis ö. Ge mig sömn, sol, fotmassage, god mat och dryck... så ska jag visa dig uppskattning. Jag lovar.

Så här skulle en ÄRLIG kontaktannons se ut för en singel-små-barns-mamma.

 

SÖKES: Du gillar att diska, tvätta och hålla ordning hemma men klagar aldrig på mig för att jag inte gör det. Att klä på små barn alla kläder innan dagis ser du som en sport och utmaning. Du får muskler av att bära hem tunga kassar från affären samt att lyfta tunga vagnar och barn. Du har en outtömlig energi och när du har hämtat barnen från dagis och gett dom nyttig och bra kvällsmat hittar du på massor av roliga lekar innan läggdags. Efter leken ser du utmaningen i att plocka upp alla leksaker från golvet på snabbast möjliga tid. Du gillar att läsa sagor om troll och gätter. När du nattat barnen så ser du fram emot att tillfredsställa mig. Fotmassage är en av dina specialiteter. Om det inte är helg för då gäller mer censurerade saker. Du är självklart vrålsnygg men har ingen aning om det själv. Din plånbok är välfylld men du jobbar inte så mycket.

FINNES: Din raka motsats.

____________________________________

Hoppas ni alla får en skön helg! Själv skall jag njuta av min man i två dagar utan barn :-) det är både party och mys som står på schemat. Tjing.

Bedroom - Where the magic happens

 

Vi vårdar vår relation och skaffar barnvakt regelbundet. Då är vi alltid romantiska och gör saker vi älskar... dvs vi kastar oss över våra kära datorer så fort vi kan. Men vi gör det tillsammans. Höjden av romantik.

Helgtips om du vill skratta lite:
http://www.funnyordie.com/videos/e6416def0a/where-the-magic-happens-with-danny-pudi

Sug åt dig av komplimangerna du får i sommar.

Trots att konkurrensen inte var stenhård så väljer jag att suga åt mig ordentligt. I höst blir komplimangerna garanterat färre i takt med att det blir mörkare, gråare, blekare och deppigare...

Man försöker förstå sina nyförälskade vänner.

 

Men i ärlighetens namn så förstår jag ingenting. De nyförälskade har sitt egna språk i den lilla rosa bubblan. Dom gör någon grimas där dom visar tänderna och skrattar, ska tydligen föreställer katter. Men det bjuder jag på... ni bjöd ju på Shots i helgen. Mjau

Man vårdar sin relationen och hittar tid för varandra

FACEBOOKHAPPY?

 

Kom igen, så jävla bra kan det väl ändå inte vara hela tiden? 

Följer med stort intresse mina vänner på facebook.