För X antal år sedan sprang jag och min syster på en gammal flirt till mig. Vi pratade och jag tänkte oj vad han verkar fnissig och intresserad. Självförtroendet åkte upp på topp och där stog jag och slängde med håret och försökte se ännu snyggare ut. Efteråt så påpekade min syster lite krasst att han kanske garvade mest åt den stora matbiten som satt mellan mina framtänder. Då ville jag sjunka genom jorden. Nu är det bara ett skönt minne.
En annan vän till mig var inne på Systemet härom veckan hon tyckte att killen i kassan flirtade med henne och frågade leg. Hon kände att oj här är man fortfarande het på marknaden som tvåbarnsmorsa. När hon sedan kollade sig i backspegeln när hon kom till bilen så insåg hon varför han betett sig som han gjort. Hennes rödfärgade Lypsyl satt över hela munnen och några centimeter utanför. Hon hade trott att det var ofärgat och hade brassat på ordentligt runt om munnen eftersom hon var så torr om läpparna.
Självförtroendet är på topp. För att sedan åka ner igen. Det inte alltid som som man tror men jag tycker det är värt att fira i förskott och tro det bästa. Jag menar hellre känna den där lyckan av att man har fått något för att sedan bli fråntagen det. Så egentligen borde man alltid ta ut segern i förskott. Livet blir lite mer färgglatt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar