15 aug. 2012

Måste man visa respekt för barnlösa?


Jag försöker att tänka på er som INTE har barn. Nja, kanske inte här på bloggen kanske. Men när jag är ute bland folk. Inte bara för er skull utan för min egen. För jag kan, hör och häpna, bli jävligt less på allt barnprat. 

Bara för att man själv har barn så är det inte självklart att man bara vill prata om barn. Jag kan tvärtom känna att jag är svältfödd på andra diskussionsämnen. Men eftersom mitt liv just nu består av barn till 95% så är det ju det jag får min inspiration av. Jag är ju mammaledig. Och har faktiskt inte tid att leta inspiration på annat håll.

Jag fick mig en tankeställare när jag lyssnade på Klara Zimmergrens sommarprat. Hon pratar om just detta. Om hur jobbigt det är när andra pratar om barn runt om kring en när man själv är utan. 

Du som inte har barn kan ju bara sluta läsa denna blogg om du blir less på snacket om barn. (Även om det ibland handlar om annat oxå :-) Svårare är det kanske att lämna en middag för alla pratar om sina barn. Men snälla säg till dina kompisar ( typ MIG) som har barn att prata om annat. Vi behöver höra det. En liten spark i rätt riktning. Det är bara så att vi är så insnöade så ni får hjälpa oss på traven.

5 kommentarer:

  1. Måste, måste man kanske inte. Det är ju svårt att veta hur "barnsnacket" tas emot av mottagaren också. Själv är jag "barnlös" (förhoppningsvis inte för alltid) och i ett läge där jag gärna vill ha barn. Men för mig och min sambo är det inte så himla enkelt (inga "oplanerade" barn här inte..), så det kommer ta ett tag. Och för tillfället är jag rätt känslig, både vad gäller barnprat rent allmänt och frågor som "ska ni inte snart?".. Då blir det mycket värre, själva barnlösheten. Också för att det inte är något vi delar med vår omgivning direkt. Jag blir ju ledsen. Men samtidigt hade jag inte velat att min omgivning helt ska sluta prata om det som upptar deras tid just nu, även om det råkar vara barnrelaterat.

    Rörigt kanske :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folk borde lära sig att ha lite taktkänsla. Men tyvärr så kan man ju inte uppfostra alla jordens invånare att bete sig precis som man själv vill.

      Själv planerade vi alla barnen. Det var ingenting som vi bara stod med en dag. Tre barn. Innan jag fick mitt första barn barn så visste vi ju inte. Kan vi bli gravida eller inte? Jag visste däremot att jag skulle ha svårt att bli gravid. Jag hade vetat i många år att den dagen jag ville ha barn så skulle jag behöva få lite "hjälp på traven". Men det gick ju bra.

      Man lägger ju inte ut på Facebook att man "försöker skaffa barn" direkt. Men så gick det ändå relativt snabbt för oss. Tvåan och trean gick av sig själva. Så jag kan egentligen inte veta hur det känns att längta ihjäl mig efter ett barn. Jag hann aldrig in i det rummet. Kan bara försöka sätta mig in i känslan och det måste vara SKITJOBBIGT rent ut sagt. Och ännu jobbigare när folk runt om "tjatar" om det. Jag tyckte "Klara" beskrev det så bra i sitt sommarprat. Tårarna bara rann på mig när jag lyssnade på henne.

      Men som du skriver så vill du ju samtidigt höra om hur dina kompisar har det. Men jag lovar att dom INTE blir sura om du ber dom prata om annat. Säkert bara lättade. Droppa ett annat samtalsämne så nappar dom nog :-)

      Lycka till med barnaskaffandet och det andra goa i livet!

      kram miss i

      Radera
  2. Hej finaste,
    tyvärr är det så att folk blir sura. Jag har faktiskt brytit med gamla vänner som plötsligt målade upp mig som en barnhatande häxa eftersom jag bad dem att någongång ibland prata om annat. När jag försökt prata om barn så har jag blivit bemött med en "klapp på huvudet", för det där förstår jag ju inte egentligen, eftersom jag inte har barn. Fast å andra sidan så kanske det är bra att dessa personer försvinner ur ens liv. Man ska omge sig med människor som ger energi, inte tar. Fast det är svårt när gamla vänner förvandlas till insnöade mamma-monster så fort de pluppar ut en unge. Och nåde den som inte tycker det är roligt att lyssna på deras barns bajs-konsistens.

    Det värmer att höra att det finns människor som du. Det inger hopp för en som tröttnat på morsor som tror att de är mer värda än andra för att de krystat fram ett barn.

    Många kramar

    S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trist att läsa om dina sk vänner. Fasiken dom borde ju vara glada av att någon ruskar om dom och ber dom prata om NÅGONTING annat. Suck.
      Så sant som du säger man ska omge sig med folk som ger energi. Inte tar. Men det är klart att det inte är lätt.

      När deras barn blir stora och kanske inte lever nära dom eller ens har kontakt med dom vilka är dom då? Man har ju faktiskt ett ansvar att leva sitt eget liv inte sina barns liv.

      Alla människor är lika värda. PUNKT. Fy vad trist världen vore om alla ska göra precis likadant.

      Dessutom är det ju VI som har barn som är EGO och tär på jordens resurser.

      Stor varm kram och stå på DIG!

      Radera
  3. Ett stort varmt tack till dig för detta inlägg. Önskar att det fanns fler som du.

    SvaraRadera