Obetalt hemmajobb

 

Tänker på alla där ute som gör obetalt hemmajobb. Är du en av dom? Tänk om du skulle lagt den tiden på att tjäna pengar i stället. Hade du varit miljonär nu då?

Carpe Fucking Diem

Det är inte så jäkla enkelt alla gånger. Att "fånga dagen" ta vara på tillfället. Det där med att man ska njuta och leva. Tänka positivt.

Men visst måste det vara okey att bara försöka överleva ibland? Och inte vara så hysteriskt lycklig hela tiden? Men vart går gränsen? När "måste" man ta tag i eländet?

Ett minitips från mig. Sov, sov, sov....och skit i att kolla nyheterna...det blir jag skitdeppig/neggig av. Jo, ett annat tips är att lyssna på Carpe fucking Diem på P3. Skojsigt värre!

Man försöker förenkla sin vardag.

Beställde mat på nätet för första gången härom dagen. Det var stressigt värre. Jag kom hem en minut försent med andan i halsen. Då stod Coopbilen där och väntade med mina kassar. 

När jag packade upp maten visar det sig att jag har fått någon annans kassse med frysmat. Bra för mig för då fick jag den maten gratis + att dom kom dagen efter med min riktiga mat. Den mat jag beställt. Så jag gick verkligen plus denna gång he he.

Först vill man ha dom - sedan vill man bli av med dom...

... eller i alla fall för ett litet tag. Så man får den där berömda egna tiden. Vuxentiden.

Det var ju ingenting man tänkte på direkt när man skulle skaffa barn att samtidigt tänka på att skaffa barnvakt. Ha någon att dumpa barnen hos när man behöver hjälp. Det är inte alla som bara har någon att "slänga in" barnen till. Utan att få dåligt samvete. Och där man vet att barnen mår bra. Vissa har inte ens någon släkt i samma stad där dom bor. Sedan har ju inte alla råd eller lust att köpa in en barnvakt heller. Och IKEAs bollhav har ju sina begränsningar. Vänner vill man inte besvära i onödan. Och grannen, han verkar ju creepy.

Jag har varit bortskämd. Vi hade svärföräldrarna. Vi fick avlastning ca 1,5 dag i veckan! Kan säga att det verkligen var drömmen. Jag älskar min barn. Men jag kan säga såhär. Att få samla kraft för att orka vara "bästa" mamman var inte helt fel. Bara att få ligga hemma och jäsa en dag. Kolla på en skitfilm på dagtid. Och göra ingenting. Medan jag visste att barnen hade det jättebra hos farmor och farfar. Och sedan åkte jag bara och hämtade barnen och hade världens energi. Var den där "glada" mamman som man vill vara.

Men nu har vi flyttat. Och den tiden är förbi. Visst vi har tillgång på barnvakter ( tack ni snälla!!! ). Men det måste frågas, planeras, struktureras, fixas och trixas innan man får till en dag då man kan få barnvakt... och nu till TRE BARN nu dessutom. Ops det var inte lika lätt. Och ska lägga till att jag är kanske inte världens mest planerande människa. Utan tvärt om. Jag är väldigt spontan. En sista sekunden person. Så nu måste jag ändra på det och bli lite mer strukturerad. Får se hur det går.

Vi pratade i föräldragruppen och kom fram till att chansen måste ju ändå vara större att föräldrarna håller ihop om man ibland får barnvakt då och då? Tid för lite romantik. Eller? Kanske bara tid för att sova.

Eller är det så att man är en DÅLIG mamma och pappa om man inte vill/kan vara med sina barn hela tiden? Man har ju ändå skaffat barn för att man vill vara med dom. Inte för att bli av med dom. Men om pappan och mamman inte värnar om relationen sinsemellan så kanske risken är att man bara får ha sina barn varannan vecka. Och det vore ju så mycket värre.

Hur är det. Blir det mindre skilsmässor och bättre föräldrar om mamma och pappa får lite hjälp? Eller är det tvärt om?

Kvällskommunikation

Är det bara jag? Eller är det inte sjukt jobbigt att stämma av om ALLT hela tiden? Stämma av, stämma av, Stämma av... Prata, prata, prata Jag blir så trött på det. Och på kvällen när man äntligen har lagt barnen (om man har några) Så ska man prata om alla saker innan man går och lägger sig. Då huvudet är som mosigast. Då man är som tröttast. Hur ska vi göra med möblerna? Banken? Lånet? Tvätten? Julen? Semestern? Städningen? Bilen? Hämtningen av barnen? Det blev ju inte mindre att stämma av efter man fick barn. Så är du singel. Njut av din avstämningsfria tid!

Näää jag skickar ett mail så kan vi stämma av det på arbetstid.

Under helgen samlar man kraft

 

Och när man är färdigladdad så är det måndag och då börjar man åter ladda ur.

Vi gör oss fina

 

...eller rättare sagt man ser till att barnen har kläder på sig innan vi far iväg. Fokus har liksom förflyttat sig. Själv får man vara glad om man hinner med en raggardusch med våtservetterna.

Tack P och B för en härlig grilltillställning!

Hell's Kitchen

 

Under Hell Hour som inträffar timmen mellan dagis och middag utvecklar man förmågor som man inte visste fanns. Men även om ens fötterna numera fungerar som händer så behöver jag tips. Hur klarar föräldrar denna timme utan att bryta samman. Lagar man mat i förväg? Ger man barnen frukt riskar man väl att dom inte äter maten sedan? Bollibompa somnar dom inte då?

Hur klarar man denna beryktade Hell Hour. Någon som har tips?

Att välja träningsform

Av erfarenhet så måste jag ha träningen nära. Supernära. Annars så blir det inte av. Tack Pilly för alla sköna tips! Ni lär kunna läsa om/när det beger sig.

Till dig som inte har barn: NJUT av att kunna träna när du vill, hur du vill och hur mycket du vill... när man har knoddisar så är det bara att glömma. Speciellt när man har tre den tiden finns liksom inte.

(* "Game of Thrones" En Porrig superbra serie för er som missat den :-P )

GÖR DET DU ÄLSKAR.

 

Vad underbart att bara få slukas upp av det man älskar och glömma allt annat. Att slippa skilja på jobb och fritid. Att få känna att jobbet inte alls är jobbigt utan bara så otroligt kul! Att brinna och köra på tills man däckar av utmattning. Att alltid prioritera jobb. JOBBA, JOBBA, JOBBA...

PANG! Plötsligt slår det en. Vad var det egentligen som var så roligt?

Att du skippade den där middagen med kompisarna? Eller att du prioriterade jobb framför den där resan som du och din kille skulle ha gjort? Eller att du hoppade över luciatåget som barnen hade?

Jag tror att alla som brinner för sitt yrke någon gång har funderat om det har varit värt alla uppoffringar som man gjort för att i stället få jobba.

Jag ångrar inte för en sekund att jag omvandlat min hobby till mitt jobb. MEN jag har lärt mig och försöker lära mig att inte bara jobba. Utan att även få in annat i mitt liv. Barnen hjälper mig. De får mig att tänka på annat. När jag är med dom så kan jag inte jobba.

Pratade med en vän som precis som jag har gjort sin hobby till sitt yrke. Hennes sambo tyckte att hon skulle skaffa sig en hobby vid sidan om jobbet. Jag är faktiskt beredd att hålla med. Det är bra att ha "någonting" utöver jobbet. Men vad skulle det kunna vara? Själv gick jag länge utan en hobby. Sedan kom jag på. En hobby kan vara vad som helst. Så startade jag denna blogg.

Nej, jag är inte strippan som ska hoppa ut ur tårtan, jag är mamman till födelsebarnet.

Det var första gången vi träffade vår dotterns dagiskompisars föräldrar. Då vill man ju gärna visa sig från sin bästa sida. Det gick väl sådär. Var väl inte helt färdig när dom började välla in vid ett-tiden.

Efter att olagligt ha försökt att dela ut kalasinbjudningar på dagis. (Man får nämligen inte det) Så fick jag posta ut inbjudningarna några dagar sent. Så inbjudan kom ut tre dagar innan kalaset. Förvånansvärt nog så kom nästan alla ändå.

Vi förberedde de sju lekarna (vi gillar att leka ) som vi skulle ha timmarna innan samtidigt som vi inhandlade all mat. Dukade. Fyllde godispåsar. Städade... mm. Kan säga såhär. Det var inte hemlagade tårtor på menyn utan sådana med massa E:n i.

Ähh mariginaler är för mesar. Det blev ju bra till sist. Men nästa gång så kanske vi ska börja planera lite, lite tidigare...

Det är tur att folk inte ser vad man tänker.

Moderskärlek är när man inte kastar ut ungen genom fönstret. Alla som haft ett barn med kolik har nämligen tänkt tanken.

Någonstans har man en spärr. Men jag är den första att erkänna att min tanke inte alltid är vit som nyfallen snö.

Så det där med "Det är tanken som räknas". Vi skippar den va?

Det är svårt att "ge mer" när man redan känner sig som ett äppelskrutt.

Jag pratade med en kompis. Hon var helt slut. Energin var uppäten hundra gånger om. Hennes partner hade påpekat att han gärna skulle se att han fick lite mer uppskattning och uppmärksamhet. Hon såg dock detta som en svår ekvation då hon inte hade någon ork eller energi kvar. Hon kände sig helt enkelt som ett uppätet äpple. Ett äppelskrutt.

Åh vad jag känner igen mig i hennes liknelse. Man ger allt man har under dagen till jobbet eller vännerna eller till barnen och sedan är det stopp. Fruktköttet tar slut. Det finns ingenting kvar på kvällen där vid niotiden. Då är man så nöjd om man får somna vid nattningen av barnen eller glo på en film. Att då behöva tänka på att GE ytterligare av sig själv känns liksom inte aktuellt.

Men det finns ju lösningar. Servera mig, så kan jag servera dig tillbaka. Fixa barnvakt. Flyg mig till en paradis ö. Ge mig sömn, sol, fotmassage, god mat och dryck... så ska jag visa dig uppskattning. Jag lovar.

Tänk att du lägger en hel arbetsdag i veckan på tvätten!

Jag suckade och pratade med min mor om att jag tyckte det tog sån tid med tvätten. Hon hade kommit fram till att när vi var små la hon en timme om dagen på klädvård; tvätta, sortera, vika, lägga in i garderoben mm. Gud det är ju helt sjukt 7 timmar i veckan! Men det stämmer nog.

Okey då får man gilla läget, men man måste ju kunna kombinera detta "tvättgörat" med nåt mer?! Själv lyssnar jag på radio, mest P3. Då blir det så mycket roligare. Igår var det bla Hej Sonja som höll en krönika... hon e kul. Hennes blogg är oxå sjukt kul.

Jag brukar även smida lite planer och passa på att fundera. Men det måste vara på något kul/bra annars står jag bara där och blir bitter och sur och ser mitt liv tvättas bort. Men det kan vara lite meditativt att hänga upp nytvättade strumpor om man e på rätt humör.

Är det någon annan som har ett tips på vad man kan göra samtidigt så dela med dig!