22 okt. 2012

Carpe Fucking Diem



Det är inte så jäkla enkelt alla gånger. Att "fånga dagen" ta vara på tillfället. Det där med att man ska njuta och leva. Tänka positivt.

Men visst måste det vara okey att bara försöka överleva ibland? Och inte vara så hysteriskt lycklig hela tiden? Men vart går gränsen? När "måste" man ta tag i eländet?

Ett minitips från mig. Sov, sov, sov....och skit i att kolla nyheterna...det blir jag skitdeppig/neggig av. Jo, ett annat tips är att lyssna på Carpe fucking Diem på P3. Skojsigt värre!

2 kommentarer:

  1. Hej, nu var det ett tag sedan jag skrev pga. just överlevnadsbiten! Visst fasiken försöker man njuta av de små guldkornen i vardagen, men ska man stanna upp och förundras över allt hele tiiin så får man knappast mkt gjort. Vi människor har våra rutiner och "autopilot" av en anledning, för att bli mer effektiva. Har man tre små krävande ungar (även om de är de mest älskvärda små monster) så blir det inte överdriven möjlighet till eftertanke och fånga dagen utan mer försök till planering för att ens få allt att gå runt. Jag är också en spontan flummare, vilket INTE passar så bra ihop med varken mammarollen eller yrket som lärare kanske, men va fasen - allt går och det går ännu bättre med massor av humor. Alltså, TACK ännu en gång för att du förgyller och skapar guldkorn i överlevnadsvardagen som trebarnsförälder :)

    SvaraRadera
  2. Att leva eller överleva det är frågan...det låter som du gör båda delarna ibland mer det ena än det andra. Typ som jag. Ja humor är så skönt på det sättet. det sätter saker i perspektiv. Lycka till med dina TRE!!!

    SvaraRadera