Det är svårt att "ge mer" när man redan känner sig som ett äppelskrutt.

Jag pratade med en kompis. Hon var helt slut. Energin var uppäten hundra gånger om. Hennes partner hade påpekat att han gärna skulle se att han fick lite mer uppskattning och uppmärksamhet. Hon såg dock detta som en svår ekvation då hon inte hade någon ork eller energi kvar. Hon kände sig helt enkelt som ett uppätet äpple. Ett äppelskrutt.

Åh vad jag känner igen mig i hennes liknelse. Man ger allt man har under dagen till jobbet eller vännerna eller till barnen och sedan är det stopp. Fruktköttet tar slut. Det finns ingenting kvar på kvällen där vid niotiden. Då är man så nöjd om man får somna vid nattningen av barnen eller glo på en film. Att då behöva tänka på att GE ytterligare av sig själv känns liksom inte aktuellt.

Men det finns ju lösningar. Servera mig, så kan jag servera dig tillbaka. Fixa barnvakt. Flyg mig till en paradis ö. Ge mig sömn, sol, fotmassage, god mat och dryck... så ska jag visa dig uppskattning. Jag lovar.