17 okt. 2012

Först vill man ha dom - sedan vill man bli av med dom...




... eller i alla fall för ett litet tag. Så man får den där berömda egna tiden. Vuxentiden.

Det var ju ingenting man tänkte på direkt när man skulle skaffa barn att samtidigt tänka på att skaffa barnvakt. Ha någon att dumpa barnen hos när man behöver hjälp. Det är inte alla som bara har någon att "slänga in" barnen till. Utan att få dåligt samvete. Och där man vet att barnen mår bra. Vissa har inte ens någon släkt i samma stad där dom bor. Sedan har ju inte alla råd eller lust att köpa in en barnvakt heller. Och IKEAs bollhav har ju sina begränsningar. Vänner vill man inte besvära i onödan. Och grannen, han verkar ju creepy.

Jag har varit bortskämd. Vi hade svärföräldrarna. Vi fick avlastning ca 1,5 dag i veckan! Kan säga att det verkligen var drömmen. Jag älskar min barn. Men jag kan säga såhär. Att få samla kraft för att orka vara "bästa" mamman var inte helt fel. Bara att få ligga hemma och jäsa en dag. Kolla på en skitfilm på dagtid. Och göra ingenting. Medan jag visste att barnen hade det jättebra hos farmor och farfar. Och sedan åkte jag bara och hämtade barnen och hade världens energi. Var den där "glada" mamman som man vill vara.

Men nu har vi flyttat. Och den tiden är förbi. Visst vi har tillgång på barnvakter ( tack ni snälla!!! ). Men det måste frågas, planeras, struktureras, fixas och trixas innan man får till en dag då man kan få barnvakt... och nu till TRE BARN nu dessutom. Ops det var inte lika lätt. Och ska lägga till att jag är kanske inte världens mest planerande människa. Utan tvärt om. Jag är väldigt spontan. En sista sekunden person. Så nu måste jag ändra på det och bli lite mer strukturerad. Får se hur det går.

Vi pratade i föräldragruppen och kom fram till att chansen måste ju ändå vara större att föräldrarna håller ihop om man ibland får barnvakt då och då? Tid för lite romantik. Eller? Kanske bara tid för att sova.

Eller är det så att man är en DÅLIG mamma och pappa om man inte vill/kan vara med sina barn hela tiden? Man har ju ändå skaffat barn för att man vill vara med dom. Inte för att bli av med dom. Men om pappan och mamman inte värnar om relationen sinsemellan så kanske risken är att man bara får ha sina barn varannan vecka. Och det vore ju så mycket värre.

Hur är det. Blir det mindre skilsmässor och bättre föräldrar om mamma och pappa får lite hjälp? Eller är det tvärt om?


4 kommentarer:

  1. Klart man behöver egentid! Att vara sig själv/själva.
    Och visst är det "värre" att ha barnen varannan vecka. Värre, men också bra. För då kan man hämta kraft för att sen orka vara både mamma och pappa veckan de är här. För är de här så är det bara jag. Utan nån backup, ingen hjälp att ringa in.
    Jag saknar dem när de är borta, men njuter samtidigt. Om du förstår hur jag menar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för du delar med dig! Jag förstår dig. Starkt av dig att även se fördelarna. Och göra det bästa av situationen. Självklart måste det oxå finnas fördelar med att ha barnen varannan vecka. Det är sällan någonting är svart eller vitt. Du SKA NJUTA! Varför inte. Du ger dom ditt allt när du har dom. Jag har oxå känt den där känslan att samtidigt sakna barnen men samtidigt kunnat njuta av tiden. Tycker inte det ena utesluter det andra.

      // Kram Miss i

      Radera
  2. Vi väntar ut vår bebbe när som helst och kommer att hamna i samma situation. Ingen av våra föräldrar bor i samma stad, och våra kompisar är snabba på att tala om att det kommer att bli jobbigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer gå bra för er. Bara ni lyfter frågan och ser VAD ni har för möjligheter... men jag vet, visst är det lätt att se det omöjliga ibland. Jag HAR föräldrar (som ställer upp) i samma stad men på andra sidan stan och vi bor på landet...och tyvärr så är sthlm stort och galen trafik vissa tider. Vad man kan göra är ju att ta vara på sina föräldrar ändå när man åker till "hemstaden". Men så är det ju det där med tre barn... det är ju lite svårare. Man behöver ju då nästan två barnvakter. När dom är små. Sedan får man inte vara rädd för att fråga. Fråga. Fråga. Fråga. Kanske har du även turen att vara lite mer "projektledare" än jag. Det underlättar. Jag har levt väldigt mycket dag för dag innan jag fick barn och det har jag ju märkt blir till min nackdel nu...nästa gång kompisarna påpekar att det kommer bli jobbigt påminn dom då om att det kommer bli jobbigt för DOM inte för er he he för dom kommer ju få ställa upp *blink*

      Lycka till kramar // Miss i

      Radera