24 okt. 2012

Är det fel att längta efter ett speciellt kön?

Är det okej att önska sig antingen en pojke eller flicka? Det här är ett ämne som känns lite tabu. Man pratar om det bakom stängda dörrar. Med vänner och andra föräldrar. Men inte helt öppet.

Jag har många vänner som har "önskat" sig antingen en pojke eller en flicka. Självklart tycker alla att det är viktigast att barnet är friskt. Men... 

Anledningen till att man vill ha antingen det ena eller andra är olika. Någon vill spela hockey med barnet. Andra vill klä barnet i söta små flickkläder. Men många verkar vilja ha ett av varje så att pappa får sitt, och mamma får sitt.

Själv har jag två flickor och en pojke. Och när vi fick vår pojke så sa många. Vad kul att det blev en liten kille! Och då har jag börjat fundera mer kring det. Vad hade folk sagt om det blev en till liten flicka? Själva var vi nog mer inställda på en till liten flicka. Vi är från två riktiga "tjejsläkter" med (nästan) bara kvinnor. Så själv har jag ju aldrig "behövt" längta efter det ena eller andra. Men ämnet intresserar mig. Jag vet ju inte vad jag hade känt om jag stod här med tre tjejer eller tre pojkar.

Jag känner dom som har försökt att styra det genom att ha sex direkt efter ägglossning för att få en pojke... OCH dom fick en pojke oxå. Men det hade dom kanske fått ändå.

Var går gränsen? Vad är OK att göra för att få sin efterlängtade pojke eller flicka? I vissa länder aborterar dom bort flickfoster. Det finns väl inte någon i Sverige som skulle tycka det är OK? Får man åka till Polen och välja ut en "flickspermie"? Varför inte göra en klon av sig själv? 

Vad tycker du? 
( var anonym om du vill )

11 kommentarer:

  1. Känner ingen den där kommentaren. Det är som att folk tror att eftersom man hade 2 flickor behövde man fortsätta göra desperata försök tills det kom en pojke! Har fått kommentarer som att: det var väl tur att det blev en pojke till slut!...precis som de två första bara var försök till att få en pojke. Varför säger folk såna kommentarer? Folk är bra dumma ibland...

    KRAM på dig!// Pilli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vilken "TUR" att ni fick en pojke till slut så du kunde sluta med att föda alla dessa flickebarn!

      KRAM

      Radera
  2. Nog måste man väl få ha en försiktig önskan om könet, men den borde nog inte vara så stark att man blir besviken om det inte blir som man önskat... Vi har två pojkar och jag är nöjd. Inbillar mig att jag kommer lättare undan då de kommer i tonåren, men har nog redan insett att det mer är fråga om läggning än kön... Kanske är det mitt straff för att jag önskade mig pojkar ;) Fast med den andra trodde jag redan att det var en flicka och kände mig glad över det, men blev lika glad då det kom fram att det är en pojke till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror oxå att det är en läggning hos barnet snarare än kön. Men det sägs väl att just tjejer är värre i tonåren och pojkar e jobbigare/vildare när dom är små. Men där har jag redan så många exempel på motsatsen så jag börjar tvivla. Jag tycker faktiskt OM man önskar det ena eller andra så gör man bäst i att kolla könet innan. Så man inte blir besviken vid förlossningen. Då hinner man ställa in sig på vad det blir och förlika sig med det.

      Radera
  3. Jag var så oerhört inställd på att få en dotter, har aldrig varit särskilt barnkär och kunde inte ens tänka mig att det skulle bli nåt annat än en liten tjej. Jag är typen som älskar rosa och samlar på handväskor och ja, alltid varit en riktig "tjejig tjej". Såg framför mig hur det skulle bli...

    Sen tittade vi på könet och såg att det skulle bli en pojke. Kan erkänna att jag fick en riktig chock. Det var som om jag faktiskt på riktigt inte kunnat föreställa mig att jag skulle bli mamma till en son. Inte blev det bättre av att min inte så pedagogiska moder utbrast "nej!" när jag berättade vad vi skulle få.

    Sedan föddes han och som av en händelse råkade han vara det mest fantastiska barn som någon nånsin sett maken till!:-) Och sin mormors älskling...! Så ja, man kan önska, och man kan tiom sörja att det inte blev som man tänkt. Men när bebisen kommer ska man nog ha bearbetat det och kunna ta emot det med hela sitt hjärta. Får jag fler barn (vilket tyvärr inte är så troligt) så vill jag - hör och häpna- ha en pojke till!:)

    Tack för en fantastisk blogg, jag har dig på min favoritlista!

    SvaraRadera
  4. Ha ha skön mamma du har! Spontan minst sagt. Tack för du berättade din story. Blev varm och glad av den! Kul och intressant hur det kan bli. Kul att jag ligger på din favvolista!!!!

    SvaraRadera
  5. Jag måste säga att det är lite detsamma för mig. När jag väntade vårt första barn så hade jag inga speciella önskningar. Jag kände att det inte spelade någon som helst roll vilket kön det var. Det blev en liten pojke och vi var jättelyckliga över vår fantastiska son. När vi sedan väntade vårt andra barn kände jag däremot att jag ville ha en flicka. Jag vet inte riktigt varför. Det var inte så att jag längtade efter att få klä någon i små rosa princesskläder osv. Jag tror det var mer tanken på att ha någon i livet som är lik mig, som jag har en nära relation med som vuxen, kan prata med om relationer etc (som jag och min mamma till skillnad mot mina bröder). När jag sedan fick reda på att vi skulle få en till pojke blev jag först överumplad över min stora besvikelse. Jag trodde inte att det betydde så mycket för mig. Men eftersom vi sagt att vi bara ska ha två barn så var det som en insikt som sköljde över mig att "det blir ingen dotter i mitt liv". Denna "sorg" la sig dock successivt och givetvis var jag jättelycklig även då vår andra son kom. Och NU, ett drygt halvår senare, har jag precis som fröken Gredelin börjat ändra mig. Jag kan inte alls se varför jag önskade mig en flicka så mycket längre och har funderat på att det snarare skulle kännas konstigt för mig att ha en dotter. Jag älskar mina söner och tycker nu att det känns helt självklart och rätt! Ibland blir inte riktigt saker och ting som man tänkt och önskat - men kan överraskande nog ändå visa sig bli minst lika bra! <3

    Och tack för din sköna blogg. Den får mig alltid att skratta av igenkänning! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt att läsa även din historia! Man kan ju inte planera livet i alla detaljer. Och helt plötsligt befinner man sig i en situation som man inte hade tänkt - men att det ändå känns självklart att det är så här det ska vara.

      Tusen tack för du delade med dig!

      Kul att du gillar bloggen! <3

      Radera
    2. Hej,
      Vår generation, vi som nu har barnbarn, vet precis hur man får flicka eller pojke. Vi praktiserade detta själva och fick en av varje på 70-talet. För flicka ska mannen inte "tömma sig" 10 dagar före ägglossningen. Flickkromosomerna lever längst och efter ca 10 dagar har alla pojkkromosomerna dött. Vill man ha en pojke ska mannen, precis som någon redan skrivit, "tömma sig" ofta före äggglossning.
      Tack för denna supertrevliga blogg!!!
      Kersti i Frankrike

      Radera
    3. Aha detta kanske kan hjälpa en och en annan som önskar det ena eller andra :-)

      Ingen handtrallande i duschen för mannen om man vill ha en flicka alltså.

      Tack för du delade med dig av det glada 70-talet.

      Kul att du gillar bloggen. Hälsa Frankrike!

      Kram

      Radera
  6. Hmmm. Tilläter mig att tvivla på teorierna från 70-talet.
    Min dotter blev till under en romantisk långresa då vi hade mycket och frekvent glädje av varandra ;). Barn nr två och tre blev pojkar och åtminstone nr tre blev till under en mer återhållsam period - även om det inte dröjde två veckor mellan tillfällena.
    Det blir vad det blir. Sedan är det inte alls säkert att man får en dotter som faktiskt vill vara prinsessa. Min dotter vill inte på några villkor vara det i alla fall och har aldrig velat hur gulliga kläder jag än satte på henne som liten. Mina killar är mer intresserade av mode och design. Alla tre är vuxna idag och det är så härligt och roligt med stora barn. Du har mycket att se fram emot :)
    Tack för dina härliga bloggtankar.

    SvaraRadera