10 sep. 2012

Man pratar i telefon och önskar att man vore en giraff


Dom är som blodiglar på en när man lyfter luren och ska ringa. Tycker mest synd om den på andra sidan som tvingas lyssna till "skrikmusiken" i bakgrunden. Det hade inte varit helt fel att ha en lång hals så man kommer upp en bit över ljudvallen.

6 kommentarer:

  1. Ja, tänk, så praktiskt det skulle vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man kanske ska ta och lägga sig på sträckbänken

      Radera
  2. Ja, jo, fast hellre tre ljudisolerade små burar till de små monstren... Jag fattar inte att detta fenomen tycks gälla i princip ALLA barn (åtminstone i Sverige), och inte hjälper det så värst mkt att de blir äldre heller?! Mina stora grabbar på 9 och 6 år kan flippa ur fullständigt om de ser att man pratar i telefon - galet! Uppmärksamhet i all ära, men va fasen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är OXÅ en bra ide! Var kan man köpa dom he he.

      Ja men visst är det sjukt att dom verkligen flippar ut!

      Oj jag trodde det skulle avta med åldern...men du säger att det inte gör det. Jag får nog slå till på de där burarna.

      Radera
  3. Haha! Får den ständiga frågan nu "Mamma, är det mormor?" och när jag svarar nej blir han otroligt ledsen, springer därifrån men kommer tillbaka efter några sekunder "Mamma, jag mååååste prata med hanom ändå. Vem är det?"

    En gång fick han faktiskt prata med en jobbig försäljare, det blev ett kort samtal...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja mormor vill man ju prata med!

      Ha ha mardrömmen för en försäljare!!!
      - vänta du ska få prata med min son. Ha ha.

      Jag har oxå gjort det! Taskigt värre jag vet. Men jag lät min dotter SVARA när det var en telförsäljare.

      http://vardagslinjer.blogspot.se/2011/12/effektivt-satt-att-bli-av-med-jobbiga.html

      Radera