5 juni 2012

HUSDJUR

Grodyngel var kanske inte det som stod överst på barnens önskelista. Men när barnens pappa var på flugfiskekurs så passade han på att ta hem en burk men grodyngel. Till MIN stora förtjusning. Minns nämligen när jag själv var barn och hämtade grodägg och såg dom utvecklas till grodor.

Vi försökte kolla vad grodyngel äter och det verkar vara så att dom käkar alger, fiskmat och VARANDRA!!! Efter det så får dom inte stå i köket längre. Jag kan inte ha kannibalerna där samtidigt som jag lagar mat.

När jag växte upp så ville jag inget hellre än att ha ett husdjur. Jag fick tjata och önska i flera år. Min pappa sa att vi inte skulle ha några husdjur. Djuren mår bättre i skogen sa han. Några år senare hade vi tre marsvin, en katt, en hund och vandrande pinnar. Jag lärde mig då att ett nej inte alltid är ett definitivt nej.

Idag är det jag som kommer att säga nej till husdjur. Så gott det går. Jag är ju rätt svag på den punkten. Absolut nej till hund i alla fall. Fattar inte att familjer har den tiden. Barn OCH hund?! Räcker med att mormor har hund.

Simma lugnt!

4 kommentarer:

  1. Hih, det första jag tänkte på då jag läste grodyngel, var mina tre godyngel som plötsligt var bara ett...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våra har nu drastiskt minskat i antal...får väl se om det växer fram en jättelik padda som livnärt sig på sina fd vänner

      Radera
  2. minns att de vandrande pinnarna gömde sig i vävstolen, så här i efterhand så var det knappast det smartaste draget att placera dem där då de inte gick att hitta och dessutom förökar sig med sig själva:-)

    SvaraRadera