Super Mom is long gone.

Så här en månad kvar tills det blir tre barn i huset så funderar jag stundtals på om jag är så värst vidare lämpad för rollen.

Efter dagis tog jag barnen till Mc Donalds för middag. Glömde plånboken hemma åkte hem hämtade den. Klarade mig precis från att få soppatorsk mitt på motorvägen med två hungriga barn i bilen och minusgrader ute. Väl tillbaka på "Donken" så smet tvååringen nästan ut genom dörren och höll på att halka på det nybonade golvet. En vänlig själ i personalen stoppade henne. Hon blev livrädd för honom. Fast han bjöd henne på glass. Då ville storasyster också ha kaka. Det fick hon. En stor chokladmuffin. Barnen fick leka av sig i lekrummet medan mamma satt och åt rester från deras brickor och kollade sin nya iPhone. Jag upptäcker att jag gått och visat trosorna hela kvällen i tron om att det var mitt linne. Jag ser ju inte så bra neråt eftersom jag har en jättemage i vägen. Åkte och hämtade mannen på stan. Gjorde en "latläggning" av barnen, dvs lät dom somna i bilen. På natten upptäckte pappan att tvååringen hade bajsblöja på sig. Dvs jag hade missat att byta.

Lat, trött, ofräsch, oengagerad, ger barnen onyttig mat som mutor, utsätter dom för fara... Räcker det med att man är en mönstermamma varannan dag?

 Trevlig helg alla vardagshjältar!