15 nov. 2011

Oh nej nu börjar det.


Hittills har det aldrig varit snack om killsaker och tjejsaker. Men nu börjar det. Dottern vill nu inte ha killtrjöjor på sig. Suck. Vi har verkligen försökt att hålla på att barnen är barn och inte sitt kön. Men omgivningen vill annat. Det känns som att utvecklingen av barnkläder och leksaker har gått bakåt i den bemärkelsen. Det ska vara rosa och ljusa sköra kläder för tjejer och mörka slittåliga kläder för killar. Kanske är det så att tjejer ska vara söta och snälla och killar tuffa och busiga. Eller? Går du in på en butik för att köpa barn och bebiskläder så måste du först välja om det är en pojke eller flicka som ska ha kläderna. Innan barnen ens har fyllt ett år! Personligen så har jag mycket svårt för den typen av estetik som erbjuds både på flick- och pojkkläderna av de stora klädtillverkarna. Men det finns ju alternativ såklart som tex Uni.

Men det kanske är lite väl hårt att anklaga sina barn för att ha dålig smak, eller? Men man kan väl ändå be barnen läsa på sin historia för historiskt sätt så är rosa faktiskt en killfärg. Så då borde ju treåringen absolut inte ha några rosa kläder på sig.

4 kommentarer:

  1. Det där tycker jag är så intressant! Jag förstår inte varför det skulle vara negativt att klä tjejer i rosa kläder o killar i blått? Varför är det dåligt att klä tjejer som tjejer och killar som killar? Jag tycker det är viktigare att bygga upp deras självkänsla och självförtroende och det sitter inte i kläderna för mig.

    SvaraRadera
  2. Kanske för att hon vill ge sin dotter hundra alternativ i stället för två.

    SvaraRadera
  3. Ja, detta ämne är mycket intressant. Jag säger inte att man inte "får" klä sin flicka i rosa eller pojke i blått. Personligen tycker jag om grönt men smaken är ju som bekant som baken. Alla mina bekanta har olika favoritfärger. Mina döttrar har även massor av rosa kläder så jag är INGEN militant-anti-rosa-morsa :-) Där är jag inte svart eller vit i mitt tankesätt. Jag försöker vara öppen.

    Det jag har funderat och reagerat på är att många kläder, för just flickor, är ljusa, sköra kläder som är svårare att leka i. Kläderna hindrar dom att klättra och busa runt för att dom trillar ner från stolar och halkar på sina glatta glittriga strumpbyxor etc. Och detta resulterar i att jag ber dom i större utsträckning att vara försiktiga och ta det lugnt när dom har dessa kläder på sig. Samt att jag blir mer orolig och måste vakta på dom så dom inte gör illa sig. Medan har dom byxor och kan springa barfota så känner jag mig hur lugn som helst med att barnen klarar att ta sig upp på en stol utan att slå ut framtänderna.

    I blogginlägget ovan så var det så att vi ärvde en stor säck med kläder från två pojkar. På dessa kläder upptäckte jag att klädtillverkarna lagt fokus på att de skulle vara mörka, tuffa, slittåliga och lätta att leka i. Det var förstärkta knän, rymliga och lätta att röra sig i. Jag blev faktiskt förvånad att det var sådan enorm skillnad. Det var när jag satte på min treåring en tröja med en bil på som hon började protestera och sa att hon inte vill inte ha en killtröja. I detta fall är jag stenhård. Jag slänger inte kläder bara för att det råkar vara en bil på. Hon är ju tre år och inte femton. Dagen kommer då hon helt får välja sina kläder själv men nu är det jag och hennes pappa som bestämmer. Om hon fick bestämma skulle hon springa naken, äta godis hela dagen och kolla på Bollibompa flera timmar i sträck.

    Men detta är ju mina personliga upplevelser och jag har "bara" två flickor. Dom som har pojkar brottas säkert med andra problem.

    Anonym 1: Jag tycker du låter klok som lägger fokus på att ge barnen självkänsla och självförtroende i första hand!

    Anonym 2: Word.

    SvaraRadera
  4. Anonym 1 svarar:
    Då är vi av samma åsikt miss I.

    SvaraRadera