Jag står nog inte högt i kurs hos förskolepersonalen.

 

Och efter idag så har jag nog halkat ner ytterligare några steg. Inte nog med att jag hämtade barnen i taxi utan jag bad en förskolelärare att hjälpa mig att klä barnen... samma sekund jag frågade ångrade jag mig. Samma förskolelärare har jag dessutom förra vintern krockat med så hon fick skrota sin bil. Hon har nog inga höga tankar om mig. Sedan blev jag nog inte mer populär av att vi inte kom på föräldrafikat heller...och föräldramötena missar vi jämt. Hur ska jag kunna väga upp allt detta? Baka lussebullar till hela dagis? Eller köpa dyra julklappar till personalen? Nej det blir nog för uppenbart att jag då bara försöker köpa mig ur mitt dåliga samvete. Jag får nog fortsätta vara det svarta fåret och skämmas varje gång jag hämtar.

Barnen gillade i alla fall att åka taxi. Dom satt som ljus hela vägen hem och tyckte det var jättespännande. Väl hemma insåg jag att jag inte hade någon nyckel. Som tur var så var vår granne och husvärd  hemma som har en extranyckel. Jag fick en lite dömande blick även där. Jag kunde nästan se att hon tänkte: "Hur kan du stå här med två små hungriga barn utan nyckel hem"

Men kvällen artade sig rätt bra vi hade en superhärlig kväll och barnen var gladare än på länge. Och det kanske är det som egentligen betyder något.