Hjärtat blöder men jag skrattar ändå

Jag är alltid så glad när jag vinkar av på dagis. Vinkar och skrattar. Men mitt hjärta blöder OM mitt barn gråter vid lämning.

Man vill ju inte visa att man är ledsen. Jag vill ju inte göra barnen ännu ledsnare. Men det blir ju konstigt ändå. Varför ska man vara så glad? Det känns ju så falskt.

En vän till mig som jobbar en hel del borta fick frågan av sin son;
-Mamma varför är du så glad när du lämnar oss? Är det verkligen så roligt?

Vad svarar man på det!?
 
Min Mor, barnens mormor gör samma sak. Skrattar och ser glad ut när vi skils åt. Men jag anar alltid en tår i hennes ögonvrå.  

Men idag är det min tur att ha en tår i ögonvrån. För idag ska storkickan till Mormor i fyra dagar. Jag kommer naturligtvis att sakna henne MEN jag vill att hon ska åka ändå. Jag är jätteglad att mina barn har andra vuxna runt om sig som dom känner sig trygga med. Personligen så tror jag det är viktigt att barn har det. Det ger barnen möjlighet att inte "bara" behöva ty sig till mamma eller pappa. Att ha någon annan att gå till om mamma eller pappa är dumma. Det kan vara en faster, farfar, granne eller gudmor. Bara dom har någon annan vuxen som dom kan lita på.

Själv hade jag exempelvis en faster som jag kunde prata med. Hon dömde inte. Hon sa bara sina kloka ord och höll med och lyssnade. En vuxen som lyssnade på en förvirrad tonåring. Jag älskar henne så. Även om hon har gått bort nu. Hon betydde enormt mycket för mig.

Igår kväll låg jag och pratade med min dotter. Hon sa, mamma jag kommer att sakna dig när jag är hos mormor. Då sa jag, jag kommer att sakna dig oxå. Jättemycket. Men att då blir det ju roligare att ses sen. Vi kan skicka bilder och filmer och prata i telefon. DET blir jätteroligt. Men det är helt OKEY att sakna dom man tycker om.

MISS YOU // MISS I